Beroende !
Ni vet Maria Montazami !?
Hon sa att hon kände sig , expoed , rädd och nervös utan läppstift. Alla tyckte detta var jätte roligt.
Okej, hon utryckte ju sig lite lustigt. Men det är precis så jag känner mig utan mina rosa Lypsyl och utan mitt beige/rosa läppstift.. Folk förstår inte hur det känns att vara "beroende" utav detta. Folk som har kännt mig sen typ 13 års ålders vet exakt vad jag pratar om..Man ser alltid mig med något på läpparna eller att jag tar upp mitt Lypsyl så där 100 ggr per dag. Även när jag går och lägger mig kan jag ta på lite rosa Lypsyl för att känna mig lite mer fräsh. Jag känner mig kanske inte rädd, men vääldigt osäker och även nervös och naken om jag inte har något. Nu är de inte så där alvarligt att jag jag 150 st läppstift liggandes i bilar, väskor osv. Utan jag har mitt med mig överallt.. Om jag ska på jobb intervju eller träffa någon jag inte träffat på länge, eller om jag bara ska göra något speciellt..Så drar jag alltid på ett extra lager precis innan..Då mår jag så mkt bättre, Jag känner mig stark, "påklädd", jag känner mig som mig själv helt enkelt.. Helt underligt är det!.
Men jag hör många gånger, håller du fortfarande på med det dära?!.. Ja inte trodde jag att det skulle bli så mycket.. Jag har ingen annan vän som jag kan komma på som håller på med detta och som gillar läppstift så mycket som jag..Mina vänner hog mer läppglans och grejer istället..Men det är mer när dem går ut, eller bara ibland..
Ja detta vara bara lite onödig information !
Love you all !
1 vecka och 6 dagar till jag åker..WEIII
Cravings !
Den senaste månaden har jag bott i Jespers lägenhet medans han har varit i Thiland..och jag har gått upp ca 3 kg..Normalt?..Det är något med mig och mat. Den ena månaden äcklas jag av mat ialladess former, då är mat bara jobbigt..att man verkligen ska behöva äta, typ?!..Men nu när jag bor själv så har det ätits en jävla massa..haha.. Blivit godis och naturgodis i stora lass. Men godiset är inte det värsta, det är fanomej alla jävla rostade mackor jag trycker i mig..För det är så jäääävla gott !..Mycket smör , philadelphia ost , räkost och gräddost..Ost ost ost! ialla dess former..Men inte på samma macka dock ;)
Varje gång tänker man fyyy så mkt kcal i en sån macka + alla pålägg..Men endå ska man toasta nya, hela tiden..På en dag bli det nog 6 mackor iallafall..haha..snacka om tjockis!. ;)
Nu är mina fina magrutor som bort blåst..PUFF helt väck!!..
ja happ, så nu får man komma på något bättre att vräka i sig istället, så man kan vara lite "fitt" när man kommer till USA..Ja det ska bli andra puckar nu .. eller andra bullar?!..
jag vet att jag inte borde klaga..men va fan käka 6 mackor om dagen ?! lite tooo much ! .
jaja jag bara snackar en massa skit, full på massa energi på dem 3 mackorna jag just tryckte i mig
Ser ni, den ler mot mig ?!
Ha d fett nice
Love you all
090217
Hejsan allihopa!
Nu har jag haft en låååång paus ifrån bloggen.Jag har inte riktigt orkat om jag ska vara ärlig och inte haft så mkt att skriva om. Men det får vell bli lite ändring på det?
Jag kommer iallafall att blogga regelbundet igen när jag är i USA.
Jahapp, nu har jag varit i Sverige sedan 3 december. Det var ett långt tag utan Mike, det var verkligen jobbigt.
Att vara ifrån någon så länge som man verkligen älskar så djupt som jag älskar Mike, så är det väldigt väldigt hårt. Mike var här nu i helgen på en kort visit. Det var helt underbart.När jag hämtade upp honom på Kastrup så kändes det så konstigt att få se honom efter 2 månader. Då kändes det helt plötsligt som att det inte var länge sen jag sa hej då till honom i USA. Konstig blandning.
Som många säkert förstår, så fick jag inget Visum till att studera i USA:.Trotts massa massa pappers arbete och trotts att jag gav dem allt dem bad efter- så gav dem ett avslag. Dem tyckte inte att jag kunde ge en riktig andlening varför jag skulle gå iskolan..Så är det !.
Men nu har jag en biljett tillbaka till USA den 5 Mars.Det ska bli helt underbart att få komma hem..Ja , det är faktiskt mitt hem..Så nu får jag vell hoppas på att dem inte nekar mig att få komma in i landet nu också;) Men det ska inte vara problem för dem sa till mig sist att jag ska vänta till 1 Mars.
Det är en massa blandade känslor om att jag flyttar till USA.
Jag trivs jätte bra där, jag känner mig glad och lycklig.Livsstilen är något helt annat än här i Sverige. Där händer det konstant någonting. Det är vad ja behöver.
Det som är jobbigt är att man "lämnar" sin familj, nära vänner. Det känns faktiskt. Jag vet att många tror jag "överger" dem, men så är det inte. Jag tänker tyvärr på mig isjälv i denna läge och gör det som är bra för mig själv. Det känns aldra hårdast att "lämna" Josefin och Angela. Det är riktigt jobbigt. Dessa tjejer är helt underbara personer på helt 2 olika sätt.
Josefin har jag känt längst, och vi har inte haft en enda disspyt. Vi har varit där för varandra i alla lägen. Vått och torrt! Att lämna Josefin känns som man lämnar en stor del av en själv. Angela och jag har varit med om nog mer en vad andra har gått i genom tillsammans på en hel livstid. Vi har haft så roligt i hop i några år..
Jag hoppas så mycket att båda kommer och hälsar på mig i vår/sommar då det är som bäst att uppleva USA/Newyork..
Så nu börjar man att räkna ner
2 Veckor och 2 dagar kvar
Love you all!
Nu har jag haft en låååång paus ifrån bloggen.Jag har inte riktigt orkat om jag ska vara ärlig och inte haft så mkt att skriva om. Men det får vell bli lite ändring på det?
Jag kommer iallafall att blogga regelbundet igen när jag är i USA.
Jahapp, nu har jag varit i Sverige sedan 3 december. Det var ett långt tag utan Mike, det var verkligen jobbigt.
Att vara ifrån någon så länge som man verkligen älskar så djupt som jag älskar Mike, så är det väldigt väldigt hårt. Mike var här nu i helgen på en kort visit. Det var helt underbart.När jag hämtade upp honom på Kastrup så kändes det så konstigt att få se honom efter 2 månader. Då kändes det helt plötsligt som att det inte var länge sen jag sa hej då till honom i USA. Konstig blandning.
Som många säkert förstår, så fick jag inget Visum till att studera i USA:.Trotts massa massa pappers arbete och trotts att jag gav dem allt dem bad efter- så gav dem ett avslag. Dem tyckte inte att jag kunde ge en riktig andlening varför jag skulle gå iskolan..Så är det !.
Men nu har jag en biljett tillbaka till USA den 5 Mars.Det ska bli helt underbart att få komma hem..Ja , det är faktiskt mitt hem..Så nu får jag vell hoppas på att dem inte nekar mig att få komma in i landet nu också;) Men det ska inte vara problem för dem sa till mig sist att jag ska vänta till 1 Mars.
Det är en massa blandade känslor om att jag flyttar till USA.
Jag trivs jätte bra där, jag känner mig glad och lycklig.Livsstilen är något helt annat än här i Sverige. Där händer det konstant någonting. Det är vad ja behöver.
Det som är jobbigt är att man "lämnar" sin familj, nära vänner. Det känns faktiskt. Jag vet att många tror jag "överger" dem, men så är det inte. Jag tänker tyvärr på mig isjälv i denna läge och gör det som är bra för mig själv. Det känns aldra hårdast att "lämna" Josefin och Angela. Det är riktigt jobbigt. Dessa tjejer är helt underbara personer på helt 2 olika sätt.
Josefin har jag känt längst, och vi har inte haft en enda disspyt. Vi har varit där för varandra i alla lägen. Vått och torrt! Att lämna Josefin känns som man lämnar en stor del av en själv. Angela och jag har varit med om nog mer en vad andra har gått i genom tillsammans på en hel livstid. Vi har haft så roligt i hop i några år..
Jag hoppas så mycket att båda kommer och hälsar på mig i vår/sommar då det är som bäst att uppleva USA/Newyork..
Så nu börjar man att räkna ner
2 Veckor och 2 dagar kvar
Love you all!
