090217
Hejsan allihopa!
Nu har jag haft en låååång paus ifrån bloggen.Jag har inte riktigt orkat om jag ska vara ärlig och inte haft så mkt att skriva om. Men det får vell bli lite ändring på det?
Jag kommer iallafall att blogga regelbundet igen när jag är i USA.
Jahapp, nu har jag varit i Sverige sedan 3 december. Det var ett långt tag utan Mike, det var verkligen jobbigt.
Att vara ifrån någon så länge som man verkligen älskar så djupt som jag älskar Mike, så är det väldigt väldigt hårt. Mike var här nu i helgen på en kort visit. Det var helt underbart.När jag hämtade upp honom på Kastrup så kändes det så konstigt att få se honom efter 2 månader. Då kändes det helt plötsligt som att det inte var länge sen jag sa hej då till honom i USA. Konstig blandning.
Som många säkert förstår, så fick jag inget Visum till att studera i USA:.Trotts massa massa pappers arbete och trotts att jag gav dem allt dem bad efter- så gav dem ett avslag. Dem tyckte inte att jag kunde ge en riktig andlening varför jag skulle gå iskolan..Så är det !.
Men nu har jag en biljett tillbaka till USA den 5 Mars.Det ska bli helt underbart att få komma hem..Ja , det är faktiskt mitt hem..Så nu får jag vell hoppas på att dem inte nekar mig att få komma in i landet nu också;) Men det ska inte vara problem för dem sa till mig sist att jag ska vänta till 1 Mars.
Det är en massa blandade känslor om att jag flyttar till USA.
Jag trivs jätte bra där, jag känner mig glad och lycklig.Livsstilen är något helt annat än här i Sverige. Där händer det konstant någonting. Det är vad ja behöver.
Det som är jobbigt är att man "lämnar" sin familj, nära vänner. Det känns faktiskt. Jag vet att många tror jag "överger" dem, men så är det inte. Jag tänker tyvärr på mig isjälv i denna läge och gör det som är bra för mig själv. Det känns aldra hårdast att "lämna" Josefin och Angela. Det är riktigt jobbigt. Dessa tjejer är helt underbara personer på helt 2 olika sätt.
Josefin har jag känt längst, och vi har inte haft en enda disspyt. Vi har varit där för varandra i alla lägen. Vått och torrt! Att lämna Josefin känns som man lämnar en stor del av en själv. Angela och jag har varit med om nog mer en vad andra har gått i genom tillsammans på en hel livstid. Vi har haft så roligt i hop i några år..
Jag hoppas så mycket att båda kommer och hälsar på mig i vår/sommar då det är som bäst att uppleva USA/Newyork..
Så nu börjar man att räkna ner
2 Veckor och 2 dagar kvar
Love you all!
Nu har jag haft en låååång paus ifrån bloggen.Jag har inte riktigt orkat om jag ska vara ärlig och inte haft så mkt att skriva om. Men det får vell bli lite ändring på det?
Jag kommer iallafall att blogga regelbundet igen när jag är i USA.
Jahapp, nu har jag varit i Sverige sedan 3 december. Det var ett långt tag utan Mike, det var verkligen jobbigt.
Att vara ifrån någon så länge som man verkligen älskar så djupt som jag älskar Mike, så är det väldigt väldigt hårt. Mike var här nu i helgen på en kort visit. Det var helt underbart.När jag hämtade upp honom på Kastrup så kändes det så konstigt att få se honom efter 2 månader. Då kändes det helt plötsligt som att det inte var länge sen jag sa hej då till honom i USA. Konstig blandning.
Som många säkert förstår, så fick jag inget Visum till att studera i USA:.Trotts massa massa pappers arbete och trotts att jag gav dem allt dem bad efter- så gav dem ett avslag. Dem tyckte inte att jag kunde ge en riktig andlening varför jag skulle gå iskolan..Så är det !.
Men nu har jag en biljett tillbaka till USA den 5 Mars.Det ska bli helt underbart att få komma hem..Ja , det är faktiskt mitt hem..Så nu får jag vell hoppas på att dem inte nekar mig att få komma in i landet nu också;) Men det ska inte vara problem för dem sa till mig sist att jag ska vänta till 1 Mars.
Det är en massa blandade känslor om att jag flyttar till USA.
Jag trivs jätte bra där, jag känner mig glad och lycklig.Livsstilen är något helt annat än här i Sverige. Där händer det konstant någonting. Det är vad ja behöver.
Det som är jobbigt är att man "lämnar" sin familj, nära vänner. Det känns faktiskt. Jag vet att många tror jag "överger" dem, men så är det inte. Jag tänker tyvärr på mig isjälv i denna läge och gör det som är bra för mig själv. Det känns aldra hårdast att "lämna" Josefin och Angela. Det är riktigt jobbigt. Dessa tjejer är helt underbara personer på helt 2 olika sätt.
Josefin har jag känt längst, och vi har inte haft en enda disspyt. Vi har varit där för varandra i alla lägen. Vått och torrt! Att lämna Josefin känns som man lämnar en stor del av en själv. Angela och jag har varit med om nog mer en vad andra har gått i genom tillsammans på en hel livstid. Vi har haft så roligt i hop i några år..
Jag hoppas så mycket att båda kommer och hälsar på mig i vår/sommar då det är som bäst att uppleva USA/Newyork..
Så nu börjar man att räkna ner
2 Veckor och 2 dagar kvar
Love you all!
Kommentarer
Trackback
